Förväntade åsikter

Nu är jag riktigt trött på alla förväntningar. Då menar jag inte förväntade resultat, utan förväntade åsikter. Ofta när någonting diskuteras så utgår många människor från att man tycker vissa saker. Visst att nästan alla är emot mord stöld och våldtäckt till exempel.

Det är ingen överdrift att utgå från att folk ogillar sådant. Men när det kommer till mycket mindre saker än så så förväntar sig folk att man ska tycka det ena eller det andra.

Till exempel när jag berättar för någon att jag förespråkar legalisering av cannabis så blir folk förvånade och ser på mig som om jag tycker att man ska dela ut sprutor med heroin till barn. Men det är en annan historia. Alla hatar ju polisövervåld, eller hur? Nej. Inte jag. Visst är det 

illa när polis begår en brottslig handling, men jag är övertygad om att i minst 90% av fallen så är "offret" någon som förtjänar mer stryk än en polis orkar utdela. De flest tycker ju att det är självklart att man ska betala en massa skatt för att utsatta människor ska ha en chans att ta del av välfärden, men jag har träffat människor som uttrycker sitt hat mot staten och deras stöld av inkomster.  

Du kanske sitter på lunchrasten och pratar glatt med dina kollegor och plötsligt säger du att vi borde värna om de kristna värderingarna i Sverige. Dina kollegor tappar hakan. De hade verkligen inte förväntat sig att du tyckte det. Kristendomen är ju nästintill bortglömd ju. Är det inte fel att förespråka kristna värderingar? Nej. Vi har yttrande frihet i Sverige, och den är finns för att användas. Varför är det nu så att vi förväntas ha vissa åsikter? Jag anklagar Aftonbladet, den mest patetiska tidningen som tryckts på papper. Tidningen som kan få folk att tycka synd om en psykopat som har våldtagit och mördat hela sin familj genom att bara visa ena sidan av fallet. Det är ju inte sällan som någon nysvensk gråter ut i tidningen om hur brutalt misshandlad han blev av polisen bara för att han var blatte. Men var det verkligen så?

Det kan inte ha varit så att han blev gripen för att han rånat eller våldtagit någon sedan sagt att han skulle knulla polisens mamma? Men vi förväntas ändå tycka synd om grabben för att han blev slagen av en polis.

Är det inte dags att krossa allas förväntningar och stå för vad vi verkligen tycker och tror? Är det okej att tro att övernaturliga gudar styr världen så är det okej att förneka förintelsen. För vad som verkligen är fel att förneka är andras åsikter.