Bonusar.

Varje dag så hör man om nya bonusar i mångmiljonklassen till direktörer för att de har..
Alltså varför de får bonusarna behöver ju tydligen inte motiveras. Man får väl anta att de har gjort någonting bra, för det är väl inte så att styrelserna och
direktörerna tilldelar varandra mångmiljonbonusar bara för att de kan? Jodå! Det är väl det som är problemet. De allra flesta människor skulle givetvis ta emot
några miljoner om de fick chansen. Och så länge alla som styr företagen får sin del av kakan så kan de så klart inte neka andra att bli rika på köpet.

Det jag undrar är vad för arbete de utför som gör dem värda upp emot flera miljoner kronor varje månad? Antagligen så skulle alla dessa direktörer kunna
ersättas av någon annan anställd med lägre lön som skulle prestera lika bra. Hade de arbetat som krabbfiskare ute i en storm mitt på havet där de utför tungt
och livsfarligt kroppsarbete 20 timmar om dygnet. Då är man värd uppemot 1000 kronor i timmen enligt mig. Men nu handlar det om byråkrater som tjänar enorma
summor pengar genom att spela andras hårt förvärvade pengar.

Men så har de ju ett stort ansvar, för anställda och pengar. Vi har ju alla sett hur det går när de missbrukar sitt ansvar. Då får de gå i förtidspension med
många miljoner kronor i avgångsvederlag om de avgår överhuvudtaget. Det är ju ytterst få av dessa personer som ens blir uppmärksammade med sitt maktmissbruk,
och av de som blir uppmärksammade så är det bara en bråkdel som har självdistansen och värdigheten som krävs för att inse sin olämplighet och avgå.

Om drygt en månad så ska jag ta studenten och ska (om jag har väldigt tur) börja arbeta som snickare för strax under 100 kr i timmen på en arbetsplats där en
person redan har dött och olycksrisken är väldigt hög. Tack vare direktörernas ansvarslöshet så finns det inga pengar kvar att anställa mig för ett tungt fysiskt
arbete med höga olycksrisker och garanterade slitskador. Snacka om att ha valt fel utbildning.

Kalla mig kommunist om du vill, men vore det inte vettigare om allas arbete uppskattdes med 100-200 kronor i timmen och alla tog ansvar för vad de gör?

Nu har jag fått nog!

Tycka vad man vill om narkotika, men man behöver inte bete sig som en trångsynt idiot bara för att man är emot det.
Jag har alltför ofta diskuterat narkotika och narkotikapolitik med människor som får vilken tung missbrukare som hellst att framstå som en nobelpristagare.
Den enkla förklaringen till att någon ställer sig bakom den nuvarande narkotikapolitiken är att man inte är insatt i hur enorma skador politiken åsamkar.

På ena sidan står forskare, psykologer och ekonomer och säger att en legalisering är det bästa för samhället, och på andra sidan står...
Ja vem står nu på andra sidan och fördömmer en legalisering?
Folkhälsominister Maria Larsson som dumförklarar sin norska kollega har ju tydligt visat att vilka signaler man sänder ut är viktigare än hälsan.
Vilka signaler hon syftar på har jag ingen aning om. Vilken entusiastisk folkhälsominister vi har som ger upp sitt uppdrag så fort hon får för sig att det
kan "sända fel signaler" att sätta hälsan i första hand. Hon påpekar även att en heroinist kan få sitt "människovärde" tillbaka genom att byta
heroinmissbruket mot ett livslångt metadonmissbruk. Vilka signaler det sänder ut vågar jag inte ens tänka på. Jag trodde att det var självklart att toppolitiker,
åtminstånde i media, påstår sig stå för allas lika värde. Personligen så skulle jag välja vilken heroinist som helst som vän framför Sveriges inkompetenta
folkhälsominister.

Men nu till saken. Andra personer som yttrar sig emot en legalisering är ofta personer som vill hjälpa oss andra in på rätt spår genom att helt ogenomtänkt säga
att vi redan har tillräckligt med droger i vårat samhälle. Om man inte bott under en sten de senaste 30 åren så vet man att det finns gott om droger etablerade i
samhället, lagliga som olagliga och att i stort sett vem som hellst kan få tag på vad som hellst. Den stora skillnaden ligger i att alkohol köper man av staten,
andra droger köper man på svarta marknaden. Svarta marknaden har sett likadan ut i decennier, trots den hårda politiken. Så varför inte lösa problemet med den
organiserade brottsligheten som USA gjorde 1933? Genom att legalisera en drog som folk använder oavsett legal status, och på så sätt ta bort stora inkomster från
maffian.


Jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på en vettig person som inte förespråkar en legalisering. Jag tycker att det är så sjävlklart så att det inte kan
bli tydligare om man bara läser på lite, så jag har helt enkelt slutat att debattera saken. Så istället för att jag ska försvara varför jag fördömmer en ohuman
politik som inte varit framgångsrik någonsin, så vänder jag mig mot dig som fartfarande lever i tron om att en lagalisering är trams och frågar bara, varför?
Kom med en verklighetsförankrad genomtänkt förklaring till varför du ställer dig bakom dagens narkotikapolitik så lyssnar jag mer än gärna!

Dagens narkotikapolitik har ett, endast ett mål. Ett narkotikafritt samhälle. Utöver att det bara är påhittat för att låta bra så har vi ju inte närmat oss det
målet en millimeter sen det infördes. Trafikens nollvision är ju något som verkligen är värt att kämpa för, därför kan alla ställa sig bakom den. Med en
nollvision som handlar om att alla ska avstå från narkotika så är det totalt annorlunda. Nu handlar det om en vision om att noll människor ska ha avvikande
festaktiviteter, noll människor får ta någon annan drog än den vi levt med i tusen år, men framför allt om att vissa förväntar sig att få bestämma vad andra
människor gör med sina kroppar, trots att de mänskliga rättigheterna är väldigt tydliga med att ingen får bestämma över någon annans kropp.


Det här får räcka sålänge, men jag har självklart mycket mer att säga i den här frågan....